SEX

sex. sexualiteten är uppenbarligen det farligaste, det mest skrämmande, det vi måste kontrollera. behärska förtrycka. kvinnor som är sexuella är farliga, de är horor, de är oftast galna. psykotiska (som i betty blue eller nine songs eller för all del nya filmen babel). kvinnor som onanerar är obehagligt, konstigt, lite äckligt. vi pratar inte om det. fråga inte om det, då blir du anklagad för sexuella trakasserier. så vi pratar inte om det. vi visar cementerade bilder av vad det kan vara och befäster en patriarkal bild, såklart. ojoj, så trött man blir. det är horor och madonnor, förstås. du gillar att knulla eller du blir förförd, överrumplad, och ligger platt och tar emot kuk.
det smartaste sättet att kontrollera. inte prata om det, förlöjliga det lite.

vad händer om vi släpper det fritt. vad är ni så rädda för? ska vi upptäcka något? vad är det ni är så rädda för. kraften i sexet. så okontollerbar.
så dimfilter, ridå ner och hysch hysch.

men kanske finns det något ännu läskigare. svarta män och deras sexualitet. av de 350 mest sedda filmerna i usa, var det 50 som innehöll "love scenes" (de är scener med hångel, kanske lite stripping och sedan svart eller dimma). lika många hade en icke-vit man i huvudrollen.
de sammanföll inte. inte en enda gång.
vi visar inte tjejer som har sex på ett självständigt sätt - eller ett annorlunda sätt. vi cementerar tjejer som har sex.
men vi visar inte icke-vita män som har sex alls (jo, vi gör det såklart, men ingen vill titta, verkar det som - non of our business, kan inte relatera till "det där"). icke-vita män sexualitet behandlas på samma sätt som kvinnor - vi vill inte prata om den. den skrämmer och när den visas är det i porrfilmer - den svarta mannen som över sexuell - ett vilddjur.

sex alltså. sex, det som skrämmer mest. det som den vita mannen fortfarande har så svårt att släppa taget om som sitt privilegium att diktera och domdera. vad beror rädslan på? den absoluta makten. släpper han den finns inget kvar? sex soom grunden till allt. det superprivata som det mest politiska? och pengar. vad händer med porrindustrin om sexet tas över av kvinnor och icke-vita. vad händer med pengarna? vart skulle de gå då? till andra? eller inte alls - vågar man ens tänka denna konstiga utopiska tanke?

sex som kraft. säg inte att det inte spelar någon roll. det är ett sätt att kontrollera. jag sitter på dig, jag får dig att tappa kontrollen. helt.

kritiks av kritiken - igen

när vi får ta över offentligheten med det här kommer inget att bli sig likt. tills dess...
here´s to you

den nya filmen babel tänker att den ska vara en bra film. en objektivt sett bra film som filosofen thomas anderberg på dn skulle sagt. hur var det nu, det finns fyra objetiva kriterier som en kritiker ska ta ställning till:
skönhet, originalitet, autencitet... äh, jag minns inte det sista. det är i samma genre. kulturella företeelser bedöms alltså av dn's kritiker på ett o b j e k t i v t sätt. så fint.
babel är således en objektivt bra film .
den har massa pengar. det syns. den har kända skådisar, det syns. de spelar helt vanliga, platta och icke-komplxa roller. det kanske är autentiskt? den är short cuts-influerad, alltså tre historier på helt olika geografiska platser i världen vävs ihop. tokyo, mexiko, marocko. skönhet? objektivt skönt?
inarritu säger:
- Utmaningen i "Babel" var att lämna ikonen "Brad Pitt" och förvandla honom till en vanlig, utlämnad, sårbar rollfigur. Jag försökte ge honom mer tyngd, mindre vacker och mer medelålders.

ja, han blev en helt vanlig man som man skulle göra lite känslig, för han var ju inte ond på tiktigt och egenltigen hade han det också svårt och han och hans fru kan förenas i en gemensam tragedi.
originellt? kanske är jag helt fel ute, men den här historien behöver inte berättas. jag kan redan den. utantill. i sömnen.

så här skriver dn:
"många menar att Hollywood-hunken gör en av sina finaste rollprestationer någonsin. I filmen spelar Pitt en medelklassamerikan som försöker rädda sitt äktenskap i den marockanska öknen"

pitt är ingenting i den här filmen. han är en pitt, han är den klassiska mannen som inte kan visa känslor (hur svårt är det att spela - samma min hela tiden), som ska rädda sin vackra fru och som finner manlig gemenskap (kolla - över etnicitetesgränderna!!!!!! wow.) i en krisig situation. om pitt gör sin bästa rollprestation är det för att han inte behövde prestera alls.

vidare konstateras det att babel inte är en uttalat politisk film. nä just det, för om man inte tar tydlig ställning EMOT gängse ideal, normer, värderingar, då är man inte politisk.
babel vågar inte och vill ingenting. den gör alla i filmen till offer, ingen bär något ansvar och oj, vad jobbigt det är att vara människa. men vem offras? ja, inte var det amerikanerna i alla fall. inte japanerna heller förresten. och det var ju inga "riktiga" terrorister, så skönt, för då måste man ju inte heller handskas med de stora problemen.
och hur var nu kvinnorna i den filmen? hjälplösa. men rediga. oj, så rediga. ja, förutom japanskan då, men hon är ju döv och alltså ett freak och då är det ju inte så konstigt att hon beter sig som hon gör.
det är så enkla val. det är så givna bilder, det är så fegt fegt fegt och så oerhört politiskt.
babel förstärker bilden av att män som beter sig illa i väst har en personlig tragedi bakom sig, att kvinnor är bäst på att vårda, att kvinnor som inte får manlig uppskattning (dvs sex) blir galna (särskilt om de har förlorat sin mamma), att män som inte är amerikaner inte riktigt ändå är människor bara kulisser (barn får vara människor, men de är ju bara offer).
det är INTE fantastiskt att han pekar på att både amerikanska och marockanska regeringen gör misstag. det är INTE fantastiskt att han pekar på att amerikaner är överkänsliga och tolkar allt som terrorism.
det är common sense. inge blir upprörd av det.

så enkelt att göra den misstänkta terrorhandlingen till ett misstag av två barn. så enkelt. så fegt. så att denna filmen inte förändrar inte bryter upp och inte raserar något alls.

så förutsägbart att den kommer att älskas.
thomas anderberg - du kommer att älska den. helt objektivt sett är den verkligen bra.


tillägg några dagar senare:
jag känner att jag i stolpform måste belysa för tydlghetsskull varför babel inte är en bra modig annorlunda film:
* alla karaktärer inklusive den man som brd pitt spelar är så platta att de blir genomskinliga. pitt är mannen som inte kan visa känslor, som räddar sitt äktenskap och sin fru när hon ligger för döden och då får en uppenbarelse om vad han är på väg att förlora. det är inget nytt. det är formulär ett A vad det gäller mansmyten.
* kvinnorna är vårdande, mest mammor och känsliga.
* mexikaner beskrivs som härligt festande, men inget mer - kanske dricker de lite mycket och gör galna saker (om de är män) som att fly från polisen.
* amerikaner i maktpositioner är rigida och elaka.
obs! detta utmanar ingenting, detta är idag den ofarligaste kritiken du kan rikta mot usa och den mest konsnsusdoftande sådana också.
* kvinnorna som inte är vårdande är freak. och det är de för att de är döva, hence, handikappade och inga killar vill ha dem och då blir de frustrerade och sexglna. jepp, vi har tillbaka den vanliga, älskade stereotypen att en tjej som vill ha sex måste ha nåt fel... (för övrig hade hon förlorat sin mor vilket ytterligare förstärkte den överliggande idealiseringen av modern i den här filmen)
* att sätta två gigantiska amerikanska skådisar i huvudrollen ställer sig emellan historien och mig. plus att det sätter fokus på dem och inte på de andra nationaliteterna. vi kommer bara prata om och dessutom minnas amerikanerna - som vanligt.
* tre historier som hänger ihop och vävs ihop och där man har lekt med kronologin är inte nyskapande. magnolia, short cuts... i don't know. i dag är det mer utmanande att inte väva ihop dem.
* det är bara amerikanerna som på riktigt blir personer - eftersom de får prata mest - alltså de andra historierna mest kulisser.
* åter - ingen roll är komplex. alla är snälla, inget ifrågasättande av beteenden efter som alla egentligen gör det rätta. det som vi i samförstånd kan säga inte var fel. ingen gjorde fel! (av de karaktärer vi får följa) hur kan man säga att en film där man kommer ut efteråt och känner oförblomerad sympati för alla - förstår alla - är utmanande, den utmanar inte någons tanke alls. de enda som beter sig dumt är sådana man inte riktigt får möta. inga av huvudkaraktärerna.

så!
nu var det sagt och på pränt - mer fokuserat

I'm still angry

"Anger is so easy and I have been angry for so long. But anger only arises from other feelings you're not dealing with. I'm trying to get deeper."
så säger Joan as police woman. eller så står det att hon säger. när hon konfronteras säger hon att hon är arg hela tiden. arg arg arg på allt. men att man kanske inte alltid måste skrika. att det inte leder någonvart. fast om man skriker högt kan man rasera murar. det kanske hon inte hade tänkt på.
men hon hade tänkt på att ilskan är en kreativ kraft. utan den går världen under - fast delar av den håller på att rasera världen just nu.
motstånd.
- du borde inte ha så mycket motstånd.

fast det är fel. motståndet är drivkraften och energin. vad vore jag utan det? vad vore världen utan en definiering av det som inte är bra. det som förstör. hur ska man kunna skapa det bra om man inte har klart för sig vad som är det dåliga. svarthet existerar inte utan vithet. kninna inte utan man. lycka inte utan sorg. vi har varit för rädda för att definiera det vi tycker är normen, vardagen det vanliga. gör listor. skriv ner. vad är det? hur ser det?
jag kan inte skapa om jag inte definierar det som jag arbetar emot.
skriver listor.
det handlar inte om bitterhet och hat. det handlar om en kreativ process.

javisst kanske inte har platsen nu. kanske inte har utrymmet i offentligheten. blev omkörd av alliansen. och nedmonteringen. men jag har definierat er och det är det värsta ni kan råka ut för.


coming up: aphra behn - bara vänta ni bara

The truth and nothing but the truth

sanningen. jag tror inte på den. eller jag tror inte på begreppet. finns inte i min personliga ordbok.

jag är den första att skriva under på att det som allt annat ligger i strukturr och hjärnor. vems hjärna? vems kuk? kuken har länge bestämt. lite för länge. sanningen som historien handlar om vilka glasögon du hade på dig, vilken hudfärg du har och om du har bröst. kanske också om du skrek högst eller pratade först, fast då egentligen berodde det på tonläge. basalt.
vad hände igår? berättar sanningen. försöker berätta sanningen. min sanning, eller var det någon annans? och spelar det någon roll? vems lever kvar.
nej, den är ju alltid subjektiv. i did not have sex with that woman.
strukturer glasögon blablabla.

men nu då?
vad hände igår? vem berättar sanningen? vilken sanning? did you have sex with that woman?
det handlar om vem som skriker högst, vem som pratar mest. handlar om vem som har kuk.

parentes

en viktig sak är en viktig sak - oavsett källa. om källan ändrar färg form och namn på vägen är det oväsentligt. det väsentliga är att det som måste ut måste ut.
inga medel otillåtna.

våld våld och våld

våld för samman alla män. oavsett om det är i sverige eller på annan plats - oavsett klass, etnicitet, religion, antionalitet.
hur behåller jag min heder? vem bryr sig om mig om jag inte befäster att jag är man och man och man och man och slår och slår.
jag slår min fru. eller en dotter - för de hedrar inte mig. jag slår en bög eller en gangster. allt som känns som hot. hot med det som håller mig fången. fången i våldet i slaget.
jag skjuter på den som skjuter på mig, på min bror, på min far och på en kvinna. hon var den enda som inte skjöt inte slog och inte dog.

men om Man(nen) inte vill kännas vid våldet. inser det primitiva, det förgörande och inte vill inordna sig under denna destruktiva norm - men fortfarande slåss mot bilden av slaget av våldet av mannen. hur förhåller man sig till sin egen insikt att allt detta är fel men inte hittar allternativet. den fina mannen kan itne slåss men kan inte hitta ett annat sätt att vara man. är då våldet mot sig själv den edna utvägen.
alla män vill döda - döda sig själva till slut när inga andra alternativ finns. när våldet raserats. i teorin. det är fult i teorin. men fortfarande det enda alternativet.
mord då. mod.

kritikermörkret faller

så trött på den trötta kritiken.
när mörkret faller är en film som har en välkänd och kanske lite tråkig dramturgi. men herregud, hur mycket film har inte det?
roger wilson på p1 tycker att de tre historierna inte har med varann att göra.
pallas i svd undrar om slagsmålet på slutet betyder att man "behövde urladdningen för att reparera karaktärens manlighet – eller möjligen hela filmens".

vad dessa manliga recensenter inte ser - vad de inte kopplar är att detta en film om heder och om maskulinitetsrollen. att hävda att dessa tre historier inte hänger ihop är som att säga att vad som händer i sverige inte påverkas av vad som händer i usa. tre skilda historier - tre familjer - många många män. män som ska deala med den roll som samähllet pådyvlar. hur är en bög? vad är en god far? make? och så kvinnorna? när är man en god kvinna? mor? arbetskamrat? syster? dotter?
allt det här handlar om strukturer och hur vi alla påverkas av samhällets väldigt homogena och tråkiga och stela mansbild. att det ska slåss på slutet handlar precis just om det. om manligheten. inte för att filmen måste reparera sin manlighet, utan för att en homosexuell man kan ha större och konstigare krav på sig att vara man.
men att en svensk film i dag inte straffar de som går emot våra kärnfamiljshteronormativsexisitiska normer och vågar bryta. att det är de som vinner på slutet.
då köper jag taffliga skådespelarinsatster, trist filmning och förutsägbara historier. detta är en modig film. modigare än mycket annat.
kanske är det därför män inte vågar ge den höga betyg?
eller kanske är det för att de är så blinda för att manlighet är en konstruktion att de inte ser sambandet. herregud, det är ju normen - men detta är ju för guds skull en journalist, en bög och en invandrarpappa - hur kan de ha nåt gemensamt?


jo, kolla, de är män!

dagarna emellan

vet inte vad som hände med dagen.
bra människor bra saker insikter sanningar. kärlek människa?

att fly det enkla för att slippa vara kvinna? att söka det svåra och frånstötande för att få vara människa. i kärleken. kanske bara där? kanske endast där.
när filmer talar om patrarkatet som roten till allt ont och det är de som bryter mot det, som vågar ta den andra vägen, som väljer alternativet, som vinner - då skrattar folk som vanligt på fel ställen. men det är bra ändå. jag gråter och tänker att jag vill vara som de är.
sedan åt vi hamburgare. var jag människa då?

självhatförakt

kärlek har av tradition alltid förhindrat kvinnor.
våra mesta största feminister sedan alla tider har haft en syn på kärlek och sex som två skilda saker.
och äktenskap och kärlek är oförenligt. det handlar inte bara om kvinnor. hur ska något kunna blomstra innanför ramar? varför ett äktenskap? eller varför över huvud taget en relation med dagens inpackning? varför sätta stängsel kring känslor. vem vinner på det? uppgivenhet kring kärlek. kring fascination för människor. hur mycket kan man som medveten kvinna ge sig hän? självhatet?
måste varje tänkande människa känna självhat i ett patriarkalt samhälle? inte bara män. kvinnor också. uppfostrade till att nedvärdera kvinnobilden - myten om kvinnan. lite sämre lite mindre värt. mensmusik. förakt hat. och män. uppfostrade till ett uppvärderande av sig själva och myten om sig själva. men nedvärderande av hierarkier. var placerar det en man som automatiskt hamnar överst. föraktet för överheten för auktoriteter. förakt för sig själv?

IN I SKITEN

96% av allt som görs är skit. 96% av alla är skit.
kan man tröttna på sin egen avsky? inte vilja vilja mer? inte vilja gå emot sticka ut bryta.
- du måste kanske vila, inte ha så höga krav längre?
men när det inte går? när kraven inte ligger på att ha de höga idealen. jag vill inget hellre än att inte vilja flyta med gilla. men det är då jag mår dåligt. önskar kraven inte fanns, men lägger jag undan dem mår ajg ännu sämre.
jag gjorde valet - för länge sen.

blir arg. skäller ut folk som vill ha svart städhäjlp, vill köpa stora hus utan att betala. föraktar. förakatar förmånga?

det finns inga populärkulturella kvinnliga ikoner längre. vem var sist? pj harvey? eller räknas cortney love? eller missy elliott? medelklassen sprider ut sig. var? är det den som skapar den övermätta dåsigheten? men klassklyftorna växer. bara du som tillhör normen säger att det inte finns någon norm.
nä, jag pratar aldrig om klass, är inte klasssamhället utrotat? är inte alla medeklass?
nä, jag pratar alsrig om kön, lever vi inte i ett jämställd samhälle?
nä, jag tänker aldrig på mig själv som en ras.

titta dig i spegeln. ser du bara kläderna betyder det att du är vit medelklassman. annars ser du kvinnan eller etniciteten eller klassen. eller alltihop. hur kan den jästa dåsgiheten sprida ut sig?

sluta vara så negativ? måste du se allt så svart?
skratta åt spektaklet. jo, jag skrattar skadeglädje skrattet åt borelius. HAHAHAHA!

kulturbruk

Cecilia Stegö Chilò anser att kulturarbetare ska klara sig på egen hand. Att de ur finansiell synpunkt kan jämställas med till exempel skogsbönder.
ur dn i dag

jag vet inte vem det är ett hån mot mest? en person som har fem böcker på sitt nattduksbord som hon inte minns namnet på. som sett "en och annan rulle" men säger att teatern kommit i kläm och lyssnar på all musik och "den mest psykedeliska". ni behövs inte om ni inte drar in pengar. allt som inte är lönsamt ska bort. allt som således ifrågasätter och kritiserar. bort med det. bort emd allt som kan utmana. som folk inte vill betala för.
objekt objekt objekt. saker att ställa i din hylla och visa upp. höja din status. bonniers konsthall för att bygga deras varumärke - inte för konsten eller konstnärerna. privata pengar. vad stödjer de?

för att inte tala om public service. jag är det uti varenda jävla por. men ack så olönsamt. så vänster. så provocernade. så feministiskt. ja just ja - fi-folk på kulturedaktionen. det kan vi inte ha. bäst att lägga ner.

"samhällsdebatten är för vänster"
säger cecilia. vad är det hon har läst? inte samma sak som jag. inte samma sak som någon annan.
alternativt - hon är jävligt jävligt långt åt höger.

bäst att skynda sig med allt. mycket dyster framtid.

hallå!

uppvisandet av bra koll är ointressnat om man inte ska använda det till något.
vem som helst kan skaffa sig bra koll.
det är lika svårt som att cykla eller köra bil eller va faan som helst. du lär dig, måste kanske måste öva då och då, men grunden är densamma.

men bra koll, trendkänslig god smak bla bla bla... till vaddå? varför gör du konst? till vaddå? varför gör du kläder? för vilket ändamål? varför jobbar du? vad vill du? vad ändras av att du gör detta? vad blir bättre? och vad blir sämre?

enda gången koll 'är bra är när den används till att bryta förändra. bryt upp gör om gör nytt.
utmana.
bra koll utan maktanalys är värdelöst. och är det ett skämt att senaste rodeoartikeln om fördjupning av modejournalistiken är det ytligaste som gjort. god smak klass och kvalitet. maktanalys. det enda ord att ta till er.

modet

våga våga våga. och så är jag allra fegast.
jo, tack jag är ju en habil arbetare. jag kan ju göra det som folk lägger ut på mig. beskär mitt utrymme, mina armar min kropp min hjärna - min själ. lebens raum.

margereth thatcher. hon styr med hjärnhand. ondska, ointelligens. en sådan obehaglig kombination. och farlig. men vanlig. ondska ointelligens och ängslighet - ingen vilja. huuu. känn, jag får gåshud.
vågar inte stå upp för allt jag tror på. lägger mig. ger mig. gör våld på allt jag skapat allt som är jag allt.
- det är ju bara ett jobb.
- men om jag lägger min själ där då?
- gör inte det.
- det är för sent.
- okej, synd för dig då.

nästa!

Genus

för övrigt har jag skaffat nya glasögon.

synfel: genustänk. det har förvärrats. förblindar - förtydligar. förenklar försvårar?
som i elementärpartiklar (filmen baserad på boken), bra film?

jag vet inte. vet allvarligt talat inte. hela genusskiten stod i vägen. skymde allt annat. de tunna platta kvinnobilderna tornade upp sig som jättar. såg ingenting.

skitglasögon. eller?

Baby Doll

jag tro att det är enklare att var ful ibland. bättre att vara snygg, men enklare att vara ful.
jag var ful förr (eller jag trodde att jag var ful, alltså var jag det. skönhet ligger inte i betraktarens ögon utan i den betraktades, alltså ful). sen blev jag snygg(eller jag tror det, hence är det)are. det är bra. på många fler sätt. kanske.
men ful. liksom en sak mindre att förhålla sig till. för andra. färre saker att se/höra/tänka = mer fokus på det lilla, det viktiga, det enda.
inga dreglande lärare, chefer, mänmänmän (och nu är vi här igen, kanske var de där? kanske dreglade alla, men jag såg inte. var inte mottaglig. ful. i mina ögon i min hjärna. mitt sätt att se det). kärnan fanns då.

nu måste jag förhålla mig till den andres förhållande till mitt utseende. det är skönt att inte vara ful. det ger på ett vis mer utrymme. i den kvinnliga vågen. lika mycket på varje sida. måste vara jämvikt. okej, ganska smal = behöver inte raka benen. men konstiga proportioner i ansiktet = smink. kate mosspersonalities kan raka huvudet och låta allt annat frodas. har så mycket på kvinnlighetssidan att hon kan fylla hela antisidan med annat. för jämvikt. fet och ful mycket smink mycket krämer mycket rakning. näste kvinna till rakning.

i ett samählle med ytaytayta måste man förhålla sig. även som ful (in the eye of the producer). ful så jävla konstigt ord.

vågar/vågor

ängsligheten. dödar mig.
själv är jag bara rädd för margereth thatcher. men å andra sidan livrädd.
men viljan modet, var är ni? folk sträcker fingret upp i luften och känner av hur det blåser, visar att de kan känna av hur det blåser.
det blåser inte? det är faan vindstilla. en bris hit, en bris dit. inget betyder något. och ni bara vajjar ltie i vinden - begåvat.
fast kanske ännu värre. använda fingret, det våta fingret (pekfingret obs, inte långfingret) för att sälja vodka,läsk, låtsaskonst vadsomhelst. utan ambition utan vilja, utan mod. helt utan mod. sedan inmarinerad i rödvinsvinäger för att glida smidigare mellan allt och alla. som gelé. barbapappa.

- kommer det alltid vara så här?
- tog allting slut 2001?
- varför det?
- orden slutade vara viktiga, blommor till usa.
- jag tror på vågor och havet. tidvatten. det kommer tillbaka. när det nått så längt ut det kan komma. så långt bort.

farväl stockholm

okej, jag gör ett nytt försök. nytt innehåll ny tid nytt fokus.


innan kunde jag ventilera allt vitkigt till alla - offentigheten - nu är jag slav. mindre utrymme. infiltration i alla ära, men sfären är för närvarande så oerhört begränsad.
förut var detta en sida för terapi - för mig. nu blir det en sida för terapi - för världen. å det behövs.

när världen känns som en plats befolkad av folk som stryker medhårs. där allt jag tror på är fel och där allt jag tycker är bra är dåligt (säger NORMEN). vad gör man då? packar ihop och drar till en bättre plats? faan vad lockande. så ofruktbart. för alla. måste man förhålla sig till världen? när den är skit? så länge man orkar ja.

valerie orkade inte. inte så länge. inte hela vägen. vem faan hade gjort det? men ändå en sådan befrielse att se denna superintelligenta kvinna vara den enda som har fattat det. den enda man kan lita på och den enda som ser klart. schizofren? ni fattade ingenting. ni behövde en diagnos för det var för smart och för klart och för tydligt för er. gör det tydliga förvirrat. värsta sortens härskarteknik. jag fattar inte? du är galen.
ni säger att hon är offer. jo, kanske. jo, det är klart. vi är alla offer för patriarkatet. alla. alla. alla.
men den som ser pjäsen "valerie solanas ska bli president i usa" på dramaten och säger att hon är offer är kanske mest offer själv. offer för att se en kvinna som super och knullar och inte vill ställa sig i mansledet, som offer. det är bara den patriarkala bilden vi ser. det är de glasögonen vi har på oss.
så kände jag hela pjäsen. hon är inte löjlig. hon är inte för mycket. hon är ju det alla vill. när hennes psyktant bryter ihop för det enda hon vill är ligga med tjejer och skjuta snubbar, då skrattar publiken. varför skrattar ni? blev ni oroliga för ni kände att det blev för läskigt. det rädda skrattet. fegskrattet. det kunde ha varit du? haha. våga inte släppa fram det.
jag vill bara gråta. vi är alla där. valerie var den enda som fattat. klart hon måste straffas.

(slutet suger. då blir den vårdande kvinnan den som vinner - klokelin sa detta - och valerie förlorar. det måste också vara patriarkalglasögonen som hittade på det där slutet. kvinna i vitt som stickar och vårdar. det behövde inte valerie och inte resten av världen heller) slut på parenetes.

det är klart att den enda som ser klart är den som får heta schizofren och paranoid. vi är paranoida.

kanske kan man inte relatera om man är man. som jag inte kan relatiera till ickefilmen farväl falkenberg. kan inte relatera. fattar inte. 1 timme och 50 minuter big brother. fast utan tjejer. och när man trodde att de gjort ickefilmen till ett koncept. ett självmord. obegripligt. onaturligt och såklart också bagatelliserat.
nä du, regissören, du har inte upplevt ett självmord va? då hade du inte gjort sådär. det var okänsligt och osmart och bara ett tecken på fegheten. du vågade inte göra ickefilmen hela vägen. det hade varit lite smart.
stryka medhårs. inte sticka ut. voice over. art art.
blanda och ge - och så blev det ingenting. tänk så... postmodernt? eller?

det kanske inte var det vi ville ha? män som gör ingeting och kallar det konst.
fast faan, så har det alltid varit. bara en ny och snyggare kostym. eller smidigare.