att handla måste få vara politik. eller är det naivt att tänka så. men om jag väljer att tala i stället för att tiga, om jag väljer att visa en annan bild och berätta en annan historia, ser jag det som att det har ett värde, även om analysen inte ges. för mig måste inte allt handlande följas av en analys eller en förklaring till varför, vad det betydde eller hur det står till med världen.
att välja att tala om sex på ett sätt som det kanske inte har sagts förut. eller bara att tala över huvud taget, får itne kastas bort som navelskåderi, skvaller eller positionering. vi måste kunna lyfta frågor bort från det som kallas individuell postionering byggandet av det egna varumärket. ändå känns det som ett samhälle som gått bort från vilja och idela måste läsa ett samtal om sex på just det viset. som branding. när det enda vi gör är skapar oss själva på facebookmyspace är det klart att uttalanden som inte är anonyma måste ses som strategiska drag. det är som att möjligheten att agera för sakens skull eller för att man faktiskt vill vara politisk - faktiskt vill förändra något, minskar mer och mer när fokus bara hamnar på individen. vi kan inte se bortom byggandet av jaget, kan inte se utanför det. måste läsa alla uttalanden som strategiska drag, som ännu ett kajalstrck, ännu en slide på min sida, ännu ett ord för att sälja mig och jag. inte för att vi faktiskt skulle kunna vilja lyfta frågor som att det ses som naturligt att tjejer vill bli dominerade eller fantiserar om att bli våldtagna. att lyfta frågor huruvida man måste gilla att suga kuk eller lyfta frågor huruvida alla måste säga nej till analsex. och hur gör man det då? genom ett avpersonifierat samtal på abf? kanske. men i don't think so.
identifikation. ja. men försök se bortom jaget och personen. försök se helheten någon gång. det är inte förrän det sker något kan bli politiskt.
och det gör mig inte bara trött utan jävligt rädd.
