STOLT OCH TACKSAM

stolt. konstigt ord.
i ett samtal diksuteras stolthet ocn nationalitet. är du stolt över att vara svensk? vad har du gjort för att vara svensk? stolt över att vara kivnna, vit, rik och europé?
fast det var ju inte min förtjänst? borde jag inte helst vara tacksam.

det är bara det att i tacksam ligger så mycket annat. buga bocka inte klaga. jo, jag vet. men hur faan kan du hävda att du presterat dina nationalitet? möjligtvis din mamma eller pappa? eller faan inte ens det. du ka presetar kanske en regering, di var med och valde och du slet för att få just de att bestämmas. men ska man känna skuld. det är motsatsen. skuld - stolthet. skam?
ska ajg känna skuld för att jag är svensk? för att vi har skitmycket rasister i det här landet? för att kvinnor blr slagna av de som säger att de älskar dem? var går gränsen? den kollektiva skulden. den kollektiva stoltheten?
ska jag vara stolt över att vi har ett förh¨llandevis jämställt samhälle? var det min förtjänst? nä, det var ett gäng andra kvinnor som slet som djur , utstod skit för att jag ska kunna ha de möjligheter jag har. ska jag vara stolt över att en släkting till mig skrev omvälvande feministiska pjäser?
nej. jag kan aldrig tycka det. när stolthet står i kmotsats till skuld, skapar de varandra. de göder och de föder varandra. om jag är stolt betyder det att nåogn annan skall känna skuld. språket skapar världen och våra värderingar. vi kan inte låtsas att det inte hjälper till att befästa. stolt och skamfull - vi och de. nationalism. kan aldrig vara bra.

det är en klassfråga. säger någon.
jag kan inte förstå hur det är för de som ständigt fått vara tacksamma men aldrig stolta. de som bara känt skuld och skam för sin hudfärg, sin klass, sitt liv. jag är priviligerad. kanske alltid lite för stolt. för saker som jag trott att jag presterat men som kanske bara andra gjort mäjligt för mig. det finns ingen tydlig gräns mellan vad jag uppnått själv och vad min klass, hudfärg och nationalitet hjälpt mig att uppnå. det är lätt för ig att säga fuck you all nu drar jag. lätt för mig att ha de höga värdena och lätt för mig att vara stolt över mina kloka val. klokia med enkla. enkla för att inget står på spel. kanske borde jag skämmas. kanske är mina val de enda rätta för det läga jag är i. kanske skulle alla andra vara bara skuld skam.

om stolthet skapa skam. om min lycka skapar någon annans olycka. om min glädje är någon annans sorg. om inget kan existera utan sin motsats. slopa stoltheten helt. jag har inget att vara stolt över. inte ett piss.
behöve rinte bevisa något. har åkt räkmacka.

eller uppmuntra stoltheten. vi borde alla vara jävligt stolta. för massa saker. men inte för de givna sakerna - för det vi aldrig kan göra något åt. för i det kommer uppgivenheten, oviljan att kämpa. jag har redan allt det här. om min svenskhet gör mig stolt, kan jag gå runt och vara nöjd ett helt liv. och tycka att andra som redan måste kämpa så jävla mycket för att de inte har det jävla privilegiet att vara där jag är kanske till och med ska skämmas lite för att de inte föddes i sverige.