platsen

i går på en bar i stockholm, de flesta hade varit på en fotovernissage i en butik. jag slänger ur mig något spydigt om den härliga postmodernismen. folk tittar ler osäkert.
förlåt, det var inte meningen att skapa dålig stämningen.

pstmodernismen som skulle vara vår räddning, som är vår räddning, i kampen mot de givna sanningarna och stora berättelserna. men som, innefattad i en marknadsliberal era med konsumtion och kapitalism som huvudsyfte, omsluts, kramas och omformas. och missbrukas.
när postmodernism bara blir en ursäkt för att inte våga stå för något, för att stryka alla medhårs och för att sälja sälja sälja. sin själ och sin kropp och den postmoderna idén.
subjektets död. det var ju det vi ville. men när det bara innebär ett konsumerande objekt som älskar balndningen för blandningens skull för att inte bli definierad, för att få vara lite allt. handla på en vernissage, bocka av två boxar i min identiet. kulturkonsument och hipster. jag vill vara lite av varje. jag vill inte tycka för mycket. jag vill inte vilja för mycket.

viljan är det farligaste för vår marknad. de som vill för mycket är inga bra konsumenter. inte lättstyrda, inte lättköpta. företag ska hitta andra sätt att nå, med konst, med litteratur, med happenings - du är inte bara en konsument, du är en människa också. nej! det var fel. inte människa bara objekt. subjektets död.

så nedmonterande av de stora historierna blev bara ett sätt att dölja. dölja den stora stora kraften bakom massa små legosoldater.

på myspcae kan jag inte deleta min profil. jag har skrivit massa mail att jag inte vill vara kvar. först måste man klicka ja 10 000 ggr på frågan "are you sure you want to delete your profile, this can not be changed?"
yes
"are you really sure you want to delete your profile?"
YES
jag skriver i ett brev, motiverar, att jag känner mig låst i deras form, att jag inte vill vara kntrollerad av något som jag inte har insyn i, att jag inte vill promota mig själv genom dem och samtidigt mest promota dem och bygga deras varumärke. jag sköter mitt networking själv tack, utan att göra reklam för ett stor företag som jag vet inget om, inte kan ringa och som nu inte låter mig försvinna.
once you get in you can never get out. det är som kafka.

postmodernismen och subjektts död. myspace, de små historierna uppätna av den stora, som kammoflerat sig.